gabriellas

rubriken säger kanske en del. 

som ni vet sedan tidigare så består till stor del mitt liv av handboll. Nästan allt jag gör på min fritid handlar om handboll. jag brinner för det och tycker det är förbannat roligt att både spela men också titta på, döma och coacha.

jag drabbades för 3 år sedan av en främre korsbandsskada, blev opererad i April 2011 och fick mig ett nytt korsband med hjälp av en sena från baksida lår. Allting gick bra och jag tränade rehab så bara den! i Maj 2012, alltså ett år efter operationen tog jag på mig handbollsskorna igen.

lirade gymnasie SM, beachhandboll och kämpade med löpning och kosten...

i slutet av Augusti så tränade jag handboll i skolan, och hoppar som helt vanligt på ett ben och plötsligt så försvinner bara benet under mig och det knakar ordentligt! jag blir chockad eftersom jag vet/visste vad det KUNDE innebära men ville inte tänka på det...

hade sådan tur att jag fick tid direkt på onsdagen efter (detta hände på fredagen) hos ortopeden själv som hade opererat mig. notera att denna mannen är riktigt bra och vet verkligen vad han pratar om, han jobbar bara med idrottsskador. Han undersökte, tryckte, klämde och höll på mycket längre än vad han hade gjort vid tidigare besök. Han misstänkte att mitt främre korsband hade gått av igen men han var också väldigt tveksam. För att det hade varken svullnat eller gjort ont, vilket var och fortfarande är ett mysterium.

jag skickades på Magnetkameraundersökning, och även här hade jag tur och fick tid 14 dagar tidigare än utsatt tid.

i onsdags kom dommen, mitt främre korsband är AV HELT igen... PUST. fan jävla mög helvetes skit arhj ,,..

som jag har kämpat och verkligen gett sååå mycket för att komma tillbaka till handbollen, de jag älskar. men gud vill väl straffa mig eller något .. :p nej men så blir det inte. 

Jag har därför valt att lägga skorna på hyllan och göra något annat. Vad vet jag inte än men jag ska hålla igång ändå. 

tankarna att hjälpa till och bli tränare är stor, skulle vara så himla roligt! och sedan ska jag såklart fortsätta döma så jag lägger absolut inte handbollen bakom mig helt.