gabriellas

.

Min farmor är mitt allt i mitt liv, det är verkligen henne jag lever för. Och med det betyder det inte att jag inte älskar resten av min familj. Men jag och min farmor har alltid haft något speciellt tillsammans. Vi målade porslin när jag var mindre, vi stickade, virkade, målade, lekte och pratade. Hon var frisör och hade varit de i hela sitt liv. Hon färgade och exprimenterade med mitt hår på alla sätt och vis. Jag bara älskade att vara med min älskade farmor. Jag var alltid där när jag var sjuk, om jag så spydde och mådde sämst så fick jag vara där och hon tog hand om mig på allra bästa sätt. Detta är jag så glad över att jag hann uppleva. När farmor blev sjuk, så var jag endast 10 år så jag fick inte alls så många år tillsammans med henne som jag verkligen hade önskat. FAN!

.

Men efter ett tag såg läkarna att detta kan trots allt inte vara blodpropp, MS osv...

Man gjorde ytterliggare undersökningar och kom långt om länge fram till att farmor hade drabbats av den extremt hemska sjukdomen ALS. Det tog mer eller mindre 1 år att utreda farmor, man misstänkte inte ALS i första hand eftersom denna är såååå sällsynt. Denna drabbar väldigt lite människor och därför trodde läkarna i början att det var något annat, men ikke. Min farmor skulle få genomlida detta hemska skitet.

När hon fått sin diagnos, ALS så gick allt mycket snabbt. Hon fick hjälpmedel som man inte hade en aning om att det fanns. Muggar som skulle hjälpa henne så det blev lättare att dricka. "sug" som suger bort slemmet som kroppen inte själv kan stöta bort.(som man själv kan om man är frisk) Rullstolar i flera olika typer, inomhus, utomhus och allt möjligt. Hon fick olika hjälpmedel i sängen.

Min farfar var en hjälte, han hjälpte henne, bar henne och tog henne vart hon ville.

Han har fortfarande ett helvete, med all förståelse! Han lever tillsammans med en jättesjuk kvinna och att se henne varje dag hade jag inte heller mått särskillt bra av!

.

Läkarna sa åt oss att göra något som min farmor skulle minnas eftersom man inte visste hur lång tid hon har kvar. och det vet man inte idag heller.

Vi drog hela familjen till Turiket 2006. Vi var borta i 2 veckor, sola, bada, umgicks. Det var härligt att få göra detta tillsammans.

Kort där efter åkte farmor och farfar till Egytpen med sina bästa vänner.

Farmor fick se mig gå lucia, hon fick se mig sjunga på skolavslutningar.

Hon kämpade sig upp från sängen för att se mig bli konfirmerad, trött var hon men hon vill och envis är hon också!

Hon kämpade för att se mig vara brudtärna till Jessicas bröllop. Jag vet att farmor älskar allt som handlar om mig och min lillebror. Vi är hennes ljus i hennes vardag. Jag tror och hoppas att det är för vår skull hon kämpar kvar i livet.

.

Jag älskar min farmor något otroligt mycket. Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne.

Man kan ibland tänka "undra hur det hade varit utan farmor osv... det är jobbigt..

Att ha sin sjuka farmor i tankarna dag in och dag ut tar ut sin rätt på psyket och ibland mår man helt enkelt inte så bra som man hade hoppats på. Man gråter mycket mer än vad man hade gjort om hon vore frisk. Hela mitt liv har ändrats när min farmor blev sjuk. Men åt andra sidan så är det såhär jag lever och jag hade inte kunnat göra det bättre.

ÄLSKAR DIG MEST MIN FINASTE DIAMANT ♥

.

ALS är en förkortning på Amyotrofisk lateralskleros.

ALS är en sjukdom som angriper de s k motoriska nervcellerna i hjärnan och ryggmärgen. Nervcellerna skadas och förstörs till slut.

ALS är en obotlig och livsförkortande sjukdom som drabbar TVÅ personer per 100 000 invåndare här i Sverige.

Den direkta dödsorsaken är ofta förlorad andningsförmåga.

Hudens känsel eller andra sinnesfunktioner påverkas EJ.

Kroppens muskler förtvinar/försvinner sakta men säkert och till sist blir kroppen helt förlamad.

Den musklen som drabbas sist är andningsmuskulaturen och när denna drabbas av förlamning så avlider personen.

Forskarna har tyvärr inte hittat något botemedel till denna hemska sjukdom. Idag finns endast bromsmediciner som gör att de kan leva någon månad längre. Annars är det bara att vänta på döden och äta smärtstillande. USCH!

.

Allt för mig idag, blev ett deprimerande inlägg.